tjena bloggen ..
det har varit en ganska dålig vecka. då våran underbara katt lisa blev påkörd i tisdags.. det har varit mycket tufft. det känns som om en del av hemmet har försvunnit. ingen underbar lisa som kommer när man kommer hem ifråns skolan och tigger kel. det känns så.. tomt, ensamt på något sätt. var är den katten som var så frukansvärt lik nalle och lockade klappar och kel genom att bara titta på en med blicken och stryka sig mot ens ben. jag vet inte än hur jag ska gå vidare med detta, då jag känner mig en bit skyldig till händelsen, och det kommer alltid sitta kvar långt inne i hjärtat. jo det hände såhär; jag och jonathan skulle gå ut till busshållplatsen (jag skulle till gymnastiken) och det går ju ut på en bilväg, och vad gör lisa? jo hon följde efter oss, sedan trodde vi att hon vände tillbaka. och ja, jag hade ju i tankarna "tänk om hon blir överkörd?" men tänkte bort den och trodde inte att det skulle hända. strax efteråt att vi var vid busshållplatsen så hände det. efter gymnastiken kommer pappa dit lite senare. pappas och min konservation på mobilen innan han hämtade mig: (inte exakt såklart)

pappa: hallå ja?
jag: hej, vart e du?
pappa: jo, det har hänt en sak så därför e jag lite sen.
jag: okej, men när kommer du?
pappa: om ... ja, tio minuter.
jag: okej, kan jag gå ned till willys och handla en sak?
pappa: nej! jag vill inte ha mer problem än vad jag redan har, så gå in och värm dig istället.
jag: okej då.. men vad är det som har hänt?
pappa: jag säger när jag kommer.
jag: men snälla pappa?
pappa: hejdå.
jag: hejdå.

ja sen så kom han efter en tio minuter, när vi har gått ut ur ingången så frågar jag snabbt. "men pappa vad var det som hade hänt?" han suckar och säger: "lisa har blivit överkörd. MITT HJÄRTA SPRICKER SNABBT OCH JAG SVÄMMAS ÖVER AV SKULDKÄNSLOR. snabbt säger jag: "så det hände?!?!?!?!?!?! å pappa, hon följde efter oss.." pappa anklagar mig såklart inte för något, vi pratar om det på vägen hem och de dära. och han säger att jag inte ska ha skuldkänslor. det har jag men.. inte så mkt längre. när vi kom hem är allt dystert och så. anette funderar på hur det hänt. "hon ksk följde med dolly eller ngt?" säger hon. men pappa säger då. "amen hon följde med cicci och jonathan." och då får hon upp ögonen och kollar på mig. "jaaaaaaaaaaaaa, hon följde efter er.." kvällen var hemsk och rent av sorglig och jag ville inte leva. 

lisa, underbara lisa, R.I.P, jag vet att du inte kommer ha det bättre däruppe än vad du hade det här, med toulouse, din kusin och rentav bror, med mamma dolly och med moster missan. ni var en familj och höll ihop. jag vet att detta är på ett sätt mitt fel. jag kommer inte överge dig, jag kommer tänka på dig, tänka på dig som levande, som den katten du var här. den underbara katten som charmade mig lättare än att röra på sig. du fyllde ut tomrum inom mig, men nu när du är borta är tomrummet är borta går det inte. toulouse kan inte fylla det ensam, du behövs, till att fånga möss, till att skänka glädje och frid. min älskling, det finns inte ord för dig. du var äkta, inte falsk som människan var. du och toulouse blir tillsammans 1. ni var tajta, mycket tajta. precis som missan och dolly var förr. hur ska han kunna klara sig utan dig lisa? du var hans själsfrände. men mitt sista ord blir att jag verkligen älskade dig, och du var en av mina livs meningar, love you var du än befinner dig älskling <3  



i våra hjärtan finns du alltid kvar <3